Magnus Bremefors. 48 år, lyckligt gift, trebarnsfar och egenföretagare. Men åren hade satt sina spår i välmående och vikt när jag 2015 tog beslutet att ge mig ett år att träna upp mig och genomföra IronMan Kalmar. Det gick inte längre att enbart leva på meriterna av en ungdom som aktiv i alla former av olika idrotter. Och inte heller att kalla sig simmare när det gått över 30 år sedan man slutat.
Året från augusti 2015 till augusti 2016 skulle bestå av 5-6 dagars träning per vecka, inflammation och krämpor i varje del och led i kroppen och tränings- och muskelvärk från h-vetet. Men också ökad ork och lägre vikt (15 kilo). En personlig resa som jag inte ångrar. Tvärtom. IM genomfördes på 11.42. Då ska man veta att jag sprang som max 3 km i augusti 2015 och hade aldrig varit i närheten av milen. Hade aldrig suttit på en racercykel (Jepp, köpte inte tempohoj utan ansåg att jag nog först ska lära mig cykla innan jag köper dyra prylar). Inte heller lade jag om kosten eller slutade med alkohol. Jag tänkte att livet ska få fortsätta även om jag börjar träna. Det är ingen superkropp jag är ute efter. Det är nyfikenhet som driver och önskan att kunna känna sig stolt över sig själv.
Sedan dess har jag kört Vätternrundan, Lidingöloppet, Tjörn 70.3, Vasaloppet (öppet spår) och div smålopp.
Nu på jakt efter nya upplevelser för att stilla min nyfikenhet. 🙂
Broderbrems upplevelser 